Hanni Nyberg

Uno är borta han finns inte mer fick jag reda på idag genom ett sms :(
FY fan de känndes som jag inte fick någon luft och bara ville spy och svimma..
Finns inte mer jag fattar inte?
Jag va helt jävla förstörd när han åkte ifrån mig för jag inte hade råd och ha kvar han, hur mycket jag än vred och vände på varenda liten femtioöring:(
Då va ja helt förstörd och ja har verligen tänkt på han varjedag när han har varit borta hur mycket jag saknat han och vad han gjorde med mitt liv, han gjorde de bra han gjorde så att jag hade något att längta hem till och något att jobba för.
Jag tänkte alltid att dom som hyrde han säkert inte skulle vilja ha han så länge till och att han då skulle komma tillbaka till mig och jag skulle ha råd och ha han och vi skulle skrutta runt i skogen och han skulle få gå i en stor stor grön hage utaför mitt hus och bara va och slappa och ta det lungt det han va bäst på.
Och när jag tittade ut genom mitt fönster kunde jag se han stå där och beta.
Det va den drömmen jag levde på och trodde skulle slå in iallfall att han skulle komma tillbaka till mig.
 Ja drömde om han förra veckan och tänkte att det va bäst att smsa Jossan hans ägare och se så allt va bra och se om dom bestämmt sig för att jag skulle få tillbaka han än eller inte?
idag fick jag sedan ett sms där de stog att dom hade varit tvungna att ta bort Uno i ons för han hade ett sår i munnen som behövde opereras och han antagligen inte skullet klarat operationen med sin kondis.
Helt sjukt jag kommer aldrig mer få se den som har betydd mäst för mig här i livet som har hjälpt mig igenom så mycket som jag inte klarat utan han.
Vi växte ihop och i slutet va vi verkligen likadana och trivdes bäst tillsammans.
Han blev en stor del i familjen,  min familj som har varit rädda för hästar innan ville följa med till stallet för att träffa Uno.
Det känns verkligen som jag har svikit han att jag lämna bort han när han gjorde allt för mig och sen att jag inte hälsade på han eller kunde göra nått åt att han avlivades.
Men jag hoppas att han vet att jag försökte allt för att ha kvar han och jag försökte också allt för att hälsa på han vilket jag inte fick:(
Det är så sjukt också att jag drömmde om han just den natten då han skulle bli avlivad försökte han säga mig något?
Ne jag kan inte tänka på detta jag får panik känns som jag inte kan andas...
Jag kommer aldrig träffa dig igen aldrig aldrig aldrig...
Jag vill att allt ska va som det brukar nu att ha dig hos Lotta och när jag öppnar bildörren och ser dig i hagen kommer du galopperande och gnäggar till mig.
När jag tar in dig står du bara där och slappar och njuter av att ja borstar dig sen tar vi våran runda ut i skogen bara du och jag..
Det går inte att beskiriva med ord hur de känns att verkligen känna att jag och Uno hörde ihop vi växte verkligen ihop och förstod oss på varandra även om han inte kunde prata så känndes de som det ibland.
Det går även inte att beskriva med ord hur jag mår just nu och att jag nu vet att min dröm aldrig kommer bli sann och att du inte finns mer.
Jag älskar dig Uno och skulle göra allt för att få tillbaka dig till mig nu!
tack för allt du gjort för mig du har verkligen räddat mitt liv önskar jag kunde gjort det samma för dig :(
Om jag slutar att andas kommer du tillbaka då?

Jag kommer ihåg :

När vi hoppade plutte hinder för att ja skulle få stopp på dig för du tyckte det va så kul.


När du va helt brun och smutsig även om det va helt torrt ute så va du helt lerig.


Hur dåligt jag mådde när jag va tvungen att sätta på dig krubbitaren, jag klara inte ens av att sätta på dig den i början för jag kännde mig så dum så Lotta fick göra de.


Hur du va den finaste hästen jag sett.


Hur söt du va när du såg sådär dum ut och visste att du skulle få morot.


Hur ja kämpade för att försöka få dig att gå bra och hur arg ja va för du aldrig ville men så fort jag hoppade av så ville ja bara krama dig och du fick massa mat även om du varit dum.


När du va på cp humör på vintern så jag och Malin va tvungna att gå hela eljustspåret med dig innan jag kunde rida utan att flyga av.


Hur du varje gång man öppna sadelkammar dörren gnägga och trodde du skulle få mer mat.


Hur överlycklig jag blev när du böjde på nacken när Malin skulle ta kort.


Hur förvånad du blev när du skulle på bete med Mille och inte riktigt visste om du skulle lämna mig eller inte.


Tillslut förstog du att de va ok och att du kunde gå iväg och äta gräs utan mig.


Hur vi hade våra betar dagar där vi bara slappade och myste.


Hur mycket jag saknade dig när jag va på intensivkurs i Fbg,
Mamma och Pappa skickade denna bilden till mig då när dom tog hand om han och jag börja nästan gråta för jag saknade dig så mycket då hade jag inte träffat dig på två dagar.
Julia tyckte jag va dum i huvudet..


Kom tillbaka till mig nu Uno :(
Sen i himmlen så ska vi alltid få vara tillsammans och bara vara oss och ta det lungt tillsammans det lovar jag dig.