Hanni Nyberg

Lillen <3


Hej hej nu va de sjukt länge sedan jag skrev här ännu en gång.
Jag är ju typ aldrig inne på datan längre bara för jag jobbar och efter jobbet är ja helt slut så det enda jag orkar göra är att titta tv eller läsa en bok, och alla måsten så klart :/
Ni som klagar på att jag bara skriver här när ja har något dåligt att skriva ,, SLUTA LÄSA för det är här jag skriver av mig så jag får ut de eftersom jag inte har någon att prata med det om.
Allt känns jäkligt jobbigt just nu tycker jag, Jag är väldigt glad att jag har ett jobb just nu med världens bästa jobbar kompisar :)
Men vad ska man göra med livet vad vill man göra i framtiden? Vad vill man jobba med? Hur blir man det hur börjar man? Det är så jävla mycket frågor men inga svar.
Och JA jag har prövat att gå till infoteket och prata med dom men de blev man ju inte så mycket klokare på direkt.
Sen har vi lägenheten vi har en jätte mysig lägenhet men den är ganska liten för två st.
Och om jag skulle bo kvar här själv skulle de kännas för ensamt då när jag är van att alltid ha någon här? Skulle det påminna för mycket om oss tillsammans? Skulle det göra ont? Skulle ja komma upp för backen på vintern?
Skulle jag trivas här då? För just nu tycker jag de är fult och tråkigt här.
Nu till förhållandet, Är vell ingen hitt av mig att skriva det här kanske men som sagt jag måste få ut det eftersom jag inte har någon att prata med som kan lysnna och hjälpa mig.
Allt har varit såå jäkla bra med oss nu , jag har vart över lycklig och verkligen haft förhoppningar och berättat för alla att det går bra som säger till mig att det inte kommer funka.
Men nu känns det lite som vi gått tillbaka till det vanliga? Jag vill bara känna att den man är tillsammans med och älskar vill vara med en vill fråga en om man vill umgås med en om man vill hitta på nått tillsammans bara vi två.
Jag vill veta att den andra kan satsa.
Och att jag känner mig älskad och inte något annat.
Alltså jag mår så sjukt piss av det det bryter ner mig i små bitar och jag går runt och har ont i magen och gråten i halsen helatiden ( Jag gråter aldrig annars)
Jag vet att han inte gör det med flit att göra mig ledsen men ibland känns det verkligen som det.
Jag älskar han så mycket och det är de jag aldrig annars låter mig göra för jag blir svag och tänker mer på den andra människan än mig själv, hur jag mår och hur jag själv sakta bryts ner.
När ska allt börja bli lätt? Blir det lätt någon gång? Gör jag rätt? Jag älskar han så mycket kommer han visa att han älskar mig någon gång? När slutar jag må såhär dåligt?
Så fort jag är borta hemmifrån så tänker jag på att jag vill hem och alla mysiga dagar vi har tillsammans för dom är verkligen dom bästa jag vet.
Sen när jag kommer hem så är det inte alls samma som jag tänkt mig.
Jag har funderar på ? Är det vi tjejer som hoppas för mycket och tror att killar kan känna de samma för oss som vi gör för dom? Är det vi tjejer som har för höga krav och borde sänka dom? Borde man nöja sig med att dom vill vara med en och sen inte bry sig om att dom inte uppskattar en eller verkligen vill detta?
För jag vet att tjejer i sig är väldigt krävande och är aldrig nöjda hur killen än beter sig.
Men funkar det bara att va ? Och inte själv offra sig och engagera sig så mycket i det?
Jag vet inte alls men nått jag vet är att det inte är som på film och man måste kämpa om man vill ha det som man vill.
Jag ska prova och sluta ställa krav och se om det funkar.
För jag VILL jag VILL jag VILL.. Men vill jag det för mycket?
Jävla liv kan det inte bara va lätt?
Men som jag säger om man hatar sitt liv är det bara du själv som kan göra någonting åt det.
Jag och Malin ska åka utomlands snart med. Jag behöver verkligen komma bort och bara sola och bada och tänka på inget.
Två v semester kommer nog sitta helt rätt.
Nu ska jag sluta bekymmra mig över mitt liv nu ska jag åka och sola och till apoteket istället :P
Oj detta blev visst en roman men nu mår jag bättre när jag fått skriva av mig.
Och vänner sluta fråga hur det går och bla bla de känns jobbigt för mig att behöva försvara oss och prata om de kan ni inte bara lyssna när jag behöver prata istället?


De va lättare på denna tiden :)