De går skit nu ::S




Frågan är ju när jag får säga : Det går bra nu!
Jag tror faktiskt aldrig de kommer att hända tyvär för alltid e de ju nått aldrig ska de gå bra i mitt liv.
Jag åker till Falkenberg för att ha kul vad händer ja blir tappad i marken och de räcker inte med att ja bara får ett litet skrapsår på knät utan ja måste också slå ut tänderna och spräcka läppen.
Äsh tänker ja som är van vid min egna otur och blir glad att jag slipper dra ut de sissta som finns kvar av tänderna istället fixar tandläkaren dom jätte fint :)
Och jag är överlycklig över mina nya fina tänder men vad tror ni händer?
Jo nu har den ena tanden börjat ändra färga alltså är den död så nu måste som dra ut den jävla tanden och sätta in en ny tand där och detta kommer ta långtid och göra ont.
Är jag förvånad att detta händer mig? svart nej!
Alla som känner mig vet att jag aldrig har tur men när ska de börja vända när ska ja få ha tur somma alla andra vanliga männiksor?
Blir lite depp för den jävla tanden nu :(
Helvete!!
Ja tänker tillbaka lite om hur jävla otur jag alltid har.
När jag va lite och va ute och lekte ramla ja ner för en backe och just där va de en avkapad gren som åkte in i min kind så ja fick ett stort fult ärr och blödde ner hela min frökens jacka.
När jag va 13 och hade sett fram emot atta åka på ridläger hur länge som hellst så är jag frisk i två av sex dagar på lägret och är tvungen att åka hem efter dom två första dagarna eftersom ja får 40 graders feber.
När jag första gången skulle tävla dressyr på min älsklingshäst så rammla ja i en backe dagen innan så muskel färstet lossna från foten och jag kunde inte gå på 2 veckor.
När jag inte kunde ha kvar Uno längre för att jag inte hade pengar så fick jag mycket jobb tider efter han åkt till en ny ägare.
När jag fick chansen att vara med i tv och en gratis resa till stockholm blev ja sjuk och mådde skit och kunde inte prata så de hördes vad ja sa.
När radion ringde och ville intervjua oss så hade helvetes förkyldningen kommit tillbaka och ja kunde inte prata.
När jag åkte till turkiet med kompisarna och skulle ha de underbart rammla ja i en trappa och fick ett ärr på axlen.
När jag skulle träffa den snyggaste kille jag sett för första gången och äntligen fick vara med honom blev jag pött in i en stolpe och slog upp huvudet så de börja blöda och fick ett fint ärr där.
Jag tror inte ja behöver fortsätta för då kommer hela sidan snart vara full.
Jaja jag får la bara börja inse de nu att vissa människor är inte födda för att ha ett prinsess liv och få allt som i en saga.
Jag plöjer mig fram istället ;)
Frågan är bara hur ja kommer se ut på kroppen när ja blir gammal med alla ärr om jag ska fortsätta såhär...Hum


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0