Sånna man aldrig glömmer.

Nu när vi va i stallet kom en stor lastbil med en kontianer. Det var gubben som skulle avliva kessan. Känns så hemskt. Man hörde bara ett skott typ och en duns när hon ramla i marken :( Ja börjar tänka så mycket på min älskade Uno då. Va de så de gick till för dig me? Varför ringde inte Jossan mig? Varför fick ja inte träffa dig en sista gång? Varför kunde inte ja fått jobb så ja kunnat ha kvar dig så de aldrig hade hänt? Varför kan du inte finnas så vi kan vara tillsamman när ja kommer hem? Varför kan du inte bara stå i hagen hos Lotta när ja kommer dit och komma springande och gnäggande när ja öppnar bildörren? Varför varför varför ?:( Ja hade velat ha en ny men ja hade nog aldrig klarat de för ja tänker på dig heltiden och ja kommer aldrig hitta någon som ja älskar lika mycket som dig. Min mage har en stor klump i sig och mitt hjärta känns konstig. Kommer aldrig kunna sluta tänka på dig Uno.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0