....

Jah ska aldrig låta mig själv hammna i denna situationen igen aldrig. Varför viker jag av från mitt eget ja för någon annan? Varför från början acceptera något som jag hatar så jävla mycket? Ne nu har jag låtit detta påverka mig för länge. Och jag lyssnar på jessy j s låt där hon sjunger . De är okej att inte må bra och alla har blå märken. När jag hör den står ja bara och stor lipar i köket får ingen luft och bara skakar och måste hålla i mig i diskänken för att inte rammla omkull och bara ligga och skaka på marken. Detta är ett täcken på hur illa ja mår eller ska man skriva hur illa min kropp mår? Så de är vell dax nu Hanna att försöka va lika stark som alla andra och låta lyckan vara längre än en dagi taget. Tack och hej!

detta skrev ja sist men ville inte lägga upp de för va rädd att han skulle bli arg.
Va fan håller ja på med?
Var försvann han ja blev kär i?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0