Nej!

Alltså ja hatar detta. Jag gråter och gråter och vet inte vart ja ska ta vägen eller vem ja kan prata med. Min bästa vän och min älskade kommer ja inte vara med mer och de dödar mig. Ja tänker på att vi aldrig mer kommer umgås eller ligga i min eller hans lägenhet och kramas och ha mys kvällar och prata om allt. Ja får ingen luft när ja tänker att framtiden kommer vara utan honom i. Men ja kan tyvär inte tvinga någon att va kär i mig tillbaka. Och om de finnans minsta lilla ja kunde gjort hade ja gjort de. Men ja kan inte få han att gilla mig så som ja gillar han och de sliter mig i tusen delar.. Ja behöver min familj istället har ja ingen nu..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0